Jag vet inte om mitt senaste låtskrivar projekt är vatten över huvudet eller om jag tränger in i någons känsloliv, men det skiter jag i. När jag är klar, helt klar, kommer den här låten att beröra till tårar.

Jag har en vän vars flickvän gick bort när hon tog droger och han förmår inte att skriva om det själv så med den lilla informationen jag har av händelsen och hur han känner så tänker jag skriva en låt till honom, eller föresten det kanske blir till henne. Ja, vad som helst så kommer det att bli magiskt.

Tjena! Jag tänkte från och med idag berätta hur allt går med musiken och vad som händer. Får dagligen frågor av fina vänner men tänkte att det underlättar att skriva av sig allt, eller tja nästan allt här så kan ni/du bara kika in här.

 

Idag kom min vapendragare Matthias hit till helsjön för att lira lite, det gick väldigt mycket bättre än vad jag förväntade mig. Jag blev ännu mer peppad på att komma igång och lira inför folk, helst en superstor publik. Vi spelade låtar som Jolene, Night air, Thirteen-Thirtyfive, Fever, Brother osv. Allra bäst och roligast var helt klart night air. Det som är spännande med den låten är att den inte har ngt akustiskt instrument egentligen men Matthias är så fruktansvärt bra att han bara fixade till det och vips så hade vi en go rytmisk gitarrslinga. Bestämde att han ska komma hit på måndag också och då jäklar! Firlir med den låten lär påbörjas då. Nu ska jag försöka sova även om dagen givit mig TONVIS med energi.. Godnatt!

I allt valvimmel blir jag helt knasig i huvudet för jag vill ha det på ett sätt som jag vet aldrig kommer att ske. I och med att jag är ensambarn och är van vid att få min vilja igenom blir jag ännu mer frustrerad. Den lilla och enskilda människans röst kommer inte ens fram i demokrati, det är för jävligt men jag förstår att det inte fungerar i praktiken. Kanske borde byta namn på bloggen, " Ett ensambarns bekännelser" nej.. det får vara kvar som det är, kommer dock bli en hel del bekännanden antar jag.