I allt valvimmel blir jag helt knasig i huvudet för jag vill ha det på ett sätt som jag vet aldrig kommer att ske. I och med att jag är ensambarn och är van vid att få min vilja igenom blir jag ännu mer frustrerad. Den lilla och enskilda människans röst kommer inte ens fram i demokrati, det är för jävligt men jag förstår att det inte fungerar i praktiken. Kanske borde byta namn på bloggen, " Ett ensambarns bekännelser" nej.. det får vara kvar som det är, kommer dock bli en hel del bekännanden antar jag.